Hästens bön

Tag mig ej från min moders sida, när som nyfött föl jag går. Vänta med att på mig rida, till mitt fjärde levnadsår.
På min rygg ska jag dig bära, i galopp, på solskensritt.
Men tillbaks till stallet kära, låt mig då få gå i skritt.
Ge mig foder, ryckt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.
Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall,
tänk på att det är mitt hem! Stäng min dörr mot vinden kall.
Jag vill leva för dig bara, om min bön du nu förstår.
Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i många år.
Och när mitt levnads slut är nära, tag mitt liv med varsam hand.
Led mig sista biten, kära, Till ponnyns eviga gröna land.